Hjärtat flyttar en trappa ned

- Taktoj Taktoj!
 En liten unge längst fram jublar när hans stora idoler kliver upp på scen och snart hörs ett rungande:
 - Är ni beredda?
 - Jaaa!

Taket lyfter och försvinner någonstans långt borta. Jag sitter still med min penna. För hur ska jag kunna beskriva detta i små bokstäver på papper. Detta som är som en orange Hellyhansen-olle, kokande spaghetti och tusentals hoppande loppor instängda i en liten liten burk.
 Spelmännen står i en hög och spelar. Plötsligt sprider de ut sig. De öppnar munnarna och får ur sig korta ljud i baktakt. De ropar in publiken
 - Kom då, dansa!
 Det dansas och hoppas och blir varmt och varmare.
 
 Varierande musik
 Den svenska gruppen Kvartet Traktor spelar musik med inspiration från alla håll, främst från zigensk musik, klezmer och musik från balkan och östeuropa.
 Gruppen spelar också eget material och publiken skrattar åt innehållet.
 - Och nu kommer en låt om Henke Larsson.
 De öser ur sig allt de har. Basisten hoppar igång gunget med glasögonen som glidit ner på nästippen.
 Dragspelaren drar verkligen musten ur varje ton. Fiolinisten står ståtligt med blicken högt och den orangea gitarristen springer runt som kittet mellan fönster.
 
 Dansande publik
 Det musikerna har gemensamt är att de ser helt saliga ut där de står på scen med dansande människor framför sig. Det syns att de har roligt och att de älskar det de gör.
 De fyller lokalen med ljud. Så jag vet inte var jag ska andas. Pulsen dunkar i magen som om hjärtat flyttat en trappa ner och handklapp studsar mellan öronen "och här kommer en djuriskt bra låt".
 Det är tryck. Det är drag. Det är en traktor med breda däck som kör över allt och lämnar ingen oberörd. Och allt kommer på en gång. In i halva konserten är jag redan full av ljud och andfådd som om jag stått och hoppat och dansat i flera timmar.
 Det är fullt ös hela tiden, men lite långsammare, lite finkänsligare partier smyger sig in, med mycket fiol och dragspel som vandrar melodiskt om varandra och binder ihop allt med ett stort orangefärgat rep, och lökringarna är stora.
 
 Stina Tobiasson
 

Lördag 30 Juli 2005 05:00